Glädjen är stor, syster och bror

Landningsbanans lampor lyste rakt mot mig. Det kändes i mig. Som att längtan tilläts. Om bara några minuter skulle jag få krama om min lillebror och hans son. Jag tycker om mina syskon så mycket att det gör ont i mig att jag inte har möjlighet att träffa dom varje dag om jag vill. För att jag nu inte ska gå och ha saknadsont hela tiden stänger jag på något vis av. Flyttar längtan långt bak i tankeverksamheten. Men då, som idag, plockar jag fram känslorna. Det må låta löjligt, men det är en tio-i-topp-känsla att veta att man ska få träffa någon man alltid längtar efter. Som grädden på moset är det fantastiskt att ha med sig barn som inte spar på krutet. Som inte funderar på hur man ska bete sig, utan hänger sig åt sina glädjekänslor. Landningsbanans lampor lyste rakt mot mig. Nu är dom i vårt hus. Julklappar känns överflödiga.