Klokt från en ko

"Det gör väl inget om man böjer en spik eller två, det blir en koja ändå." Mamma Mu, en barnboksfigur för er som inte känner till henne, är befriande i sitt sätt att uttrycka sig. Hennes vän Kråkan försöker få henne förstå hur hon bör vara. Kråkan påpekar ofta att Mamma Mu är en ko och att kor inte klättrar i träd, bygger kojor eller åker bob. Mamma Mu bara stänger av och kör på. Bygger en koja exempelvis. För vem bestämmer egentligen?

Midsommar som en dröm

Man kan väl säga så här: Jag gillar när positiva nyheter dominerar! Vilken midsommar det blev! Både vädermässigt och nyhetsmässigt! Jag lär väl få anledning att återkomma till nyheterna. Just nu ska jag gå i mitt lyckorus och städa källaren.

Första semesterdagen

Här är vi och leker alldeles intill den plats där jag och mannen gifte oss en blåsig vinterdag för drygt fyra år sedan. Idag sken solen och myggorna surrade glatt runt våra huvuden. Förutom myggen var denna förmiddag helt underbar! Vilken start på ledigheten!

Tänk att få vakna tidigt en morgon...

Det är mysigt med barn... Mitt emellan barnen på bilden har jag legat och sovit. Nu skiner solen och jag sitter vid frukostbordet. Ska strax cykla till jobbet för sista arbetsdagen. Imorgon börjar semestern!

Har hon lärt sig krypa än?

Små barn ska ju liksom vara duktiga. Olika saker observeras och beröms. Exempelvis om dom är långa. Att  dom lärt sig gå tidigt. Eller lärt sig prata. Att dom är matglada. Lagom matglada. Sedan ska dom också gärna sitta stilla och vara lugna, men ändå nyfkna och våga testa saker lagom mycket. Är det drömmen om den perfekta människan? Som bara levererar framgång. Visst jag kan låta lite bitter här eftersom jag har korta barn(särskilt den yngre) som passerade ettårs-strecket med råge innan dom började gå(den ene går ju inte än) och som inte börjat prata. Dom har dock varit matglada. Lagom matglada. Alltså jag behöver inte att mina barn ska uppnå dessa kriterier för att jag ska älska dom och känna att dom duger. Jag är fullt medveten om deras goda egenskaper som inte alltid syns på utsidan. Jag behöver inte höra att dom är underbara, för det tycker jag och mannen att dom är. Våra ovärderliga skatter. Jag har bara tänkt på det här på sista tiden. När jag mött olika små gulliga barn. Vilka kommentarer dom får. Hur vissa attribut hyllas. Oj, vad han är lång för sin ålder! Vissa tror att hon är 4 år men hon är ju bara 2! Jag har aldrig kunnat stoltsera med dom där attributen eller skriva stolta statusar på facebook om hur tidigt dom kunde stå själva utan stöd. Fast det går rätt bra att visa sin stolthet ändå. Sneglade med glädje på äldste sonen som idag la ett pussel han tidigare inte kunnat lägga själv. På kartongen stod det +5 år. Och angående det där med att vara duktig. Strunt i det ordet.

Min löparkarriär

Hängde upp mina tvättade träningskläder. Har inte blivit någon fler joggingtur sen rävmötet i skogen. När min bror, långdistanslöparn, kommer upp i sommar har jag sagt att jag ska följa honom på en joggingrunda. Ovisst dock hur lång rundan är...

Barnuppfostran 1

Idag gjorde vi en utflykt till bagarstugan där mina svärföräldrar var och bakade med några vänner. Jag och mannen gjorde det vi gör bäst, satte oss vid bordet och fikade. Aron styrde upp verksamheten och bakade några bröd. Elia var mest överallt och lyckades få i sig några liter smet... Nu har dom fått med sig det här kulturarvet från sig barndom. Bara att pricka av det på listan.

Nu tar vi och lever

Bläddrar i mammas tidningar. Såna där magasin för kvinnor som uppnått mogen ålder. Jag tittar mest på bilderna i inredningsreportagen. Ögonen faller dock rakt in i en text som handlar om kvinnor som testat någon ny bana på äldre dar. Typ skolat om sig. En kvinna säger nåt i stil med att "jag väntade hela tiden på att livet skulle börja". Dom där orden höll mig sällskap på bilresan hem längs Blå vägen. För jag tror det är farligt. Det där att tänka på att leva sen. Och glömma bort att leva nu. Jag tror att man ska försöka förverkliga lite fler drömmar redan idag. Så svårt kan det väl inte va? En del drömmar kanske man ska ge upp. Andra får finnas kvar som ett rosa lull-lull. Åsså dom där som får bli verklighet. Innan man fyller pensionär.