lördag 31 mars 2012

Fyndat, fikat, fröjdats

Idag har jag varit med min faster på Second hand. Introducerat pappa på wordfeud. Dragit Elia på pulka på isen. Åkt skrana med min systerdotter. Ett åk och sen var kroppen paj. Kändes det som. Ätit tre-rätters som mamma lagat. Runt bordet satt halva tjocka släkten. Pratat bort Earth hour med min syster. Summan av kardemumman är att detta varit en alldeles ypperlig lördag. Släcker lampan och tänker på min man. Vi slipper ju tjafsa med varann när vi inte ses. Fast jag ses hellre ändå.


torsdag 29 mars 2012

Men orka!

Det är så härligt att gå på stan. Inhandla grejer till kommande projekt. Drömma och fantisera. Sen kommer man hem och fyller hallen med sina inköp. Då blir det liksom på riktigt. Då ska drömmen genomföras. Ärligt så är inte det alltid lika härligt tycker jag. Vi har en ganska, enligt mitt tycke, trivsam vardagslunk just nu. Vi äter frukost tillsammans. Jag cyklar till jobbet. Kommer hem till middagen. Umgås med barnen. Vilket kan innefatta sång, film, skrik, dusch, bokläsning, gnäll, promenad, bilåkning, gråt etc. Sedan ska barnen läggas och efter det kan jag ägna mitt fokus åt något annat. Men hallå! Som ikväll. Kommer ut ur barnens rum kl 20 med en inspiration som får mig att duscha och sen sätta mig i soffan. Nu ska jag städa lite i och för sig, men min poäng är att jag tycker att det är svårt att hinna med. Eller visst hinner jag med en hel del, men orka! Några som verkar orka är den här familjen. Kolla in före- och efterbilderna! Nästan lite provocerande. Jag ska försöka rikta min energi till att inte bli provocerad utan inspirerad. Inleder med att städa toaletten. Vem vet vilka storverk jag uträttar sen? Kanske till och med diskar stekpannan.

måndag 26 mars 2012

Den som inga byxor har...

I lördags åkte jag och mannen på bröllop. Mina föräldrar kom hem till oss och tog hand om barnen. Det är vi mycket tacksamma för! Ett trevligt bröllop med massa skratt! Vi bodde på hotell. Det blev sommartid mitt i natten. Jag vaknade i arla gryning och kände lätt stress över att jag inte visste vad klockan var. Hade telefonen automatiskt justerats till sommartid eller ej? Telefonen visade 07:00. Jag ville ju inte missa hotellfrukosten. Som i och för sig var öppen ända till kl. 11. Alla tankar är inte logiska. Vi åt en god frukost och hängde sedan på låset när Biltema (!) öppnade. Införskaffade en cykelvagn. Nu blir det åka av! Sedan gick vi in i klädbutik. Mannen hittade några plagg och gick in i provhytten. Han tyckte väl att smakrådet dröjde, så han ringde mig från hytten. Vi provade kläder. Ratade kläder. Och köpte kläder. Efter det blev det lunch på en av de större snabbmatsrestaurangerna. När vi satt där med vår mat skulle mannen ta fram sin telefon. Den fanns inte. Fickor genomsöktes. Han gick till bilen och kollade. Jag missade nog stundens allvar, för jag satt bara och skrattade. Mannen körde tillbaka till klädbutiken. Jag stannade och åt. Prioriteringar. En kort stund senare kom mannen tillbaka. Han hade hittat telefonen. I ett par byxor som han provade. Som nu hängde fint på sin galge bland andra kläder. Jag skrattar fortfarande.

Kalasfredag


Det blev kalas i fredags. Solen sken. Vi hade en tårta som såg ut som en etta. Fina vänner och fina svärföräldrar på besök. Så där perfekt lagom. Det enda som störde var min täppta näsa. Det är så spännande att få vara förälder. Få se en människa växa fram. Lära känna personen. Vem är du? Historien med storebror har gjort att jag känner oro för lillebror. På måndag ska vi träffa läkare och sjukgymnast igen. Alltså man vet ju aldrig. Därför var det en glädje att den lille killen just före sin ettårsdag tog ett rejält utvecklingssprång och började röra på sig. Då får man ta att pannan hans har diverse blåmärken...

torsdag 22 mars 2012

Till Elia


En skatt till vår familj
kärleken räcker
den känns outtömlig
Undrar vad som rör sig inom dig
du känns så lugn
och glad
Nu fyller du 1 år
Det är ju ingenting
samtidigt har du aldrig varit så gammal
Kärleken räcker
den känns outtömlig

lördag 17 mars 2012

Ängeln i dunjackan

Igår jobbade jag. Långt ifrån på topp, men glad att få vara tillbaka. Att möta eleverna och ta del av allt positivt dom ger. Att sitta med några kollegor man tycker om och dricka kaffe och skvallra en stund. Skulle vara rastvakt på lunchen. Tog på mig dunjackan. Någon hade visst missat att det var plusgrader... Stoppade ner telefonen i vänstra jackfickan. Men hallå, vad trångt! Kände efter med handen. En välbekant form. Kexchoklad! Underbara arbetskamrat! Förstår inte varför jag blir utsatt för såna här positiva bus, men jag blir glad ända in i hjärteroten!



torsdag 15 mars 2012

Sjukhuset

Det har varit sjukt här hemma i veckan. Diverse sjukdomar har passerat. Har på sin höjd orkar med wordfeud. Nu hänger förkylning och feber kvar. Jag börjar dock ana hopp om liv. Tänker mig på jobbet imorgon. Det var den arbetsveckan liksom! Mannen är och handlar gofika som ska intas medan barnen, förhoppningsvis, sover. Har börjat kolla på reality-serien Drömmen om landet på svt. Det är något kittlande med uppbrott, tänker jag och drar filten över mig och slumrar en stund i soffan.



lördag 10 mars 2012

Om sanningen ska fram




När vi kom in efter att ha druckit kaffe i solblåsten, så blev det alldeles mulet. Sedan började det snöa. På tvären. Helt galet! Och för att radera ännu mer av den romantiska bilden av vårt liv och leverne, så kan jag meddela att mannen är däckad och ligger hemma sjuk. Allt går inte planera. Det där livet kommer alltid emellan.

I love Götas




En ledig dag tillsammans. Promenad till Götas efter lunch. Yngste sonen sovandes i vagnen utanför. Äldste sonen fokuserad på ett pussel i min telefon. Mannen och jag kunde prata. Fördriva tid på kafé är ett av mina favorittidsfördriv. Det är väl använd tid. Iallafall för oss. Fikat resulterade i att jag tog med mig barnen till mina föräldrar över helgen och mannen hyrde en bilmaskin. Nu är vi ett steg närmare ett trevligt gästrum i källaren. Under tiden njuter jag och sönerna av palt, nybakta bullar och solsken.

torsdag 8 mars 2012

JAAAAAAAA!

Idag har jag varit fru i fyra år. Fyra år låter lite. På ett vis känns det längre. Det har sannerligen varit fyra innehållsrika år. Men visst kan det kännas så? Som att tiden bara rinner iväg och samtidigt så är det ju en massa saker som händer hela tiden. Både godsaker och skit. Bröllopsfester i all ära. Dom första vakna minutrarna den här bröllopsdagen var vi hela familjen i dubbelsängen. Det kändes fint på något vis. Som att jag inte önskade något annat. Fast om jag ska önska något så är det en lugn frulle med tidningsbläddring. Kanske imorgon. Kram!

tisdag 6 mars 2012

Nu får det bli vår


Vilken ljuvlig tid det är! Ljuset återvänder, butikernas sortiment fylls av glada lätta färger och det ligger en härlig förhoppning i luften. Nu vill jag byta kuddfodralen i kökssoffan och få fräscha växter i fönstren. Hur gör vi med fönsterputsningen när dom där 10 pappadagarna är slut? Välkommen vår!

Till fjälls!


I helgen var mannen och jag tillsammans med några vänner i fjällen. Lördagen bjöd på ett sagolikt väder. Strålande sol, klarblå himmel och vindstilla. Barnen var hos mina föräldrar. Skönt att känna att det fungerar. Jag finns kvar. Man kan både ha och äta kakan.

måndag 5 mars 2012

Vackrast på måndag

Drömstart på veckan. Jag och en vän besökte frisören, som också är en vän. När den ena klippte sig, satt den andra i finfåtöljen och drack kaffe. Sen bytte vi plats. Förutom frisören som fixade två fina frisyrer. På kvällen var jag och barnen, den yngre sov hela tiden, på min systerdotters tvåårskalas. Kärlek rakt igenom! Där emellan cyklade jag och tänkte att jag skulle börja svära. Vad nu det skulle vara bra för. Men jag kände mig ledsen. Jag skulle vilja få höra att allting är bra någon gång. Cyklade hem till mannen. Han är det bästa val jag gjort. En kaffe med honom och livet blir ljusare. Sen hjälper så klart promenad med föräldrarna, pepp-sms från systeryster och en semmeltårta, som någon lämnat utanför vår ytterdörr, till. Imorgon fortsätter sportlovet.



torsdag 1 mars 2012

Stege, stege på taket där

När man känner att man har kontroll. Det funkar. Allt det där som hör vardagen till. Man har hittat en lunk. När det enda som lyser med sin frånvaro är motionen. Hur får man till det när det ska hinnas bilas upp betong på lediga kvällar? Men jag förstår ändå att det är precis så mycket jag kan hantera. När jag får sms:et att takstegen lossnat och jag inte vet vilka skador den orsakat, får jag en stor tung klump i magen. Det där man inte räknat med. Turligt nog var ingen större skada skedd. Fick mig ändå att tänka på hur skört det är. Hur nära gränsen är.



Related Posts with Thumbnails