Har du krattat?

Jag försöker fota något annat än barnen, men lyckas inte. Inget motiv fångar mitt intresse. Ärligt talat är det inte så vackert ute nu så här i brytningstid. Samtidigt är det så vackert så jag smäller av. Varför är livet alltid så? Ni skulle se min utsikt nu. Nasejårdans(uttalas med överdrivet dialektalt sound)! Umeälvens tindrande vatten. Jag funderar över livet. Vad jag gör och inte gör. Vad jag borde göra. Och inte göra. Jag har det så bra och mår så bra. Jag vet det där att man inte ska stressa upp sig. Det är inte det jag menar. Jag känner för att höja ribban. Vårstäda lite. Dagarnas innehåll. Tankarnas. Frågan är om jag tar mig för det. Eller om jag bara blir sittandes. Det är nog den längsta sträckan. Från tanke till handling.

Final med lingonsylt och smöre

Igår var det mammas sista pappadag. Efter fika på Skiråsen åkte vi till Åbacken och åt palt till middag. Som jag längtat. Första gången för killen på bilden. Fast jag vet inte om han åt palt. Blev nog mest lingonsylt och smör. Det är ju mat det med. Jag kämpar på med påskgodiset. Alla andra gäster har åkt hem. Bara jag och godisskålarna kvar. Plus husfolket. Och det är inte så bara!

God morgon kamrater!

För någon vecka sedan så sa vi upp Arons förskoleplats. Sista maj är sista dagen på förskolan för den här gången. Nu ska jag och grabbarna göra Södermalm osäkert i ett drygt år. Troligtvis. Det handlar inte om pengar. Det handlar om tid.

Dagen efter uppsägningen ställde vi Aron och Elia i kö till förskolan från och med augusti 2012. Så då vet ni!

Mina barn och andras barnbarn

Det här med vänner. I generationer. Mina föräldrar är polare med ett trevligt par. Deras son med fru är mina vänner. Nu leker min son med deras barn. Så finurligt det kan bli. Och så bra. Släkten följa släktens gång liksom.

Stilla veckan på bloggen (sorry sis)

Men inte i verkligheten. Få se nu. I måndags fyllde jag år. Presenten från mannen var en solstol, en baden-baden. Helt perfa eftersom jag antar att sommaren kommer att tillbringas mer på gräsmattan än på stranden. Kanske har jag fel? På tisdagen fortsatte vi att äta tårtor. Bland annat på Arons förskola där det var invigning. På kvällen hade jag besök av Agnes. Natten mot torsdag, eller i gryningen, smög två finingar in i vårt hem och sov några timmar innan vi åt frukost ihop. Sedan blev det påsklunch hos svärföräldrarna innan vi drog till byn där mina föräldrar och farföräldrar bor. Här ska jag och sönerna stanna till i maj. Stället håller nämligen så god service. Påsken är sen i år. Jag har då bara sett fördelar med det. Mindre kläder, mera värme. Mindre slask, mera gräsmatta. Dock lite is kvar för pimpling. Ismete alltså. Vi tar igen den tid magsjukan tog ifrån oss i julas. Det är härligt med familjen som växer (å då snackar jag inte bara våran lilla klick).

Är det en vanlig dag?

Idag är min födelsedag. Min yngste son passade på att vara vaken lite extra under natten för att fira mig. När han väl somnade, vaknade den andre. När alla sov ringde mannens väckarklocka. Morgonen var ett faktum. Mannen sa "grattis på födelsedagen" och tog bussen till Umeå. När han kom hem fick jag en gåva jag inte önskat mig högt men i smyg. Tänk att han hör även sånt. Men så betyder ju också hans namn "Vem är som Gud". Jag har haft en sådan bra födelsedag. Kalas igår med släkt och vänner. Kalas idag med mina föräldrar. Skypekalas med brodern och hans solbrända fru. Tårtkalas med mannen och mamma ikväll. Sedan har jag pratat med några goda vänner(och syrran) i telefonen. Det värmde i hjärtat. Jag säger det igen. Jag är rik. Trots föräldrapenningen.

Nu är det ju fredag

Nu ligger vi i startgroparna för en ny helg. Enda skillnaden i mitt liv är väl att det finns fler än jag som är lediga då. Ikväll ska vi äta köttsoppa med mannens släkt. Alltså dom är inte i soppan utan runt bordet. Imorgon ska vi till bagarstugan. Inte för att baka och slita, utan bara för att skörda frukten (eller brödet och pizzan). Imorgon ska jag baka godsaker, för på söndag blir det kalas hos oss. Familjens äldsta fyller år på måndag. Så det blir kalas även då. Jag sover halvdåligt på nätterna, men det känns som en fis i rymden när jag vet vad andra får kämpa med. Jag har det så bra och undrar emellanåt varför. Varför jag och varför dom. Igår gick jag och mannen en promenad i solen och åt tiptop. 2 för 30 på Dollar. Lycka i en strut. Klart slut.

När jag började ana våren

Nästan varje morgon får jag sms av en mina favoriter i livet. Sms som brukar kicka igång dagen. Positiva ord. Även idag plingade det till i telefonen. Dagens sms var dock av det värsta slaget. Min väns brorsdotter, en pärla lika gammal som Aron, har flyttat till himlen. Det som inte får hända hade hänt. Det oförklarliga, fruktansvärda, overkliga. Hjärtat går itu, skrev min vän. Sannerligen. Om det är något jag lärt mig om livet de senaste åren så är det att det är brutalt. Så vackert och fantastiskt, men fruktansvärt svårt. Ord finns inte.

Här ligger vi inte på latsidan inte

Nu kanske ni tänker att jag bara är och latar mig hos mina föräldrar. Så fel man kan ha. Jag drar mitt strå till stacken ska ni veta. Mamma har köpt en jättepåse med godis inför påsken. För att det inte ska bli torrt förvaras godispåsen i en burk. Burken är för liten eller så är det påsen som är för stor. Jag hjälper i alla fall till att minska mängden i påsen så att det ska gå att stänga locket på burken. Började igår, men måste fortsätta ikväll. Plikten kallar!

Mode enligt Aron

Ljuddämpande, värmande, sportigt och glamouröst.

På kurs med mig själv

Jag håller på att lära mig hur man gör. Att vara nysnittad och tvåbarnsmor. Det går faktiskt bra! Idag ska jag och sönerna ta oss en helgtur till mina föräldrar. Mannen jobbar, så vi ska njuta av helpension i Änglagård. Sedan ska vi skynda oss hem så att vi hinner umgås med stockholmarna. Idag är det första dagen som jag och Elia är ensamma hemma. Dagens surfas bort så klart. Vem hade trott något annat? Jag har också sett "En unge i minuten". Detta avsnitt om kejsarsnitt. Jag skrattade mycket både vid första och andra sonens ankomst. För roligt är det! Trots att det känns. Mycket och på olika sätt. Även med kejsarsnitt.

Där hemma på vår gård

29 grader i uterummet. Grannarna tinar fram. Granarna slängs på hög. Fjärrvärmen hjälper oss att få fram gräsmattan. Vi hänger upp rullgardiner för att inte väckas av solen. Äldste sonen trillar på asfalten. Tulpaner står på matbordet. Jag ser att fönstren borde putsas. Andra ytterkläder börjar användas. Vi köper flera säckar planteringsjord. Hopp om liv. Våren tassar fram. Varmt välkommen!

Cirka 240 timmar

Som jag har längtat efter den här dagen. Idag fick vi åka hem. När läkaren kom in till vårt rum på förmiddagen sa hon med en skämtsam stämma: "Jag hör att det är några som behöver en akut utskrivning, så barnen i behov av intensivvård får vänta." Är det sånt som kallas sjuk humor? Det jobbar många hjältar på Barn 4. Mitt i frustrationen över att det blev som det blev, så känns det ändå som en förmån att få ta emot sådan god vård i toppklass. Den här dagen har jag grubblat massor på. Mötet med sonen som jag inte träffat på en dryg vecka, nästan två. Hur skulle det bli? När vi kom in till mannens föräldrar, där Aron bott sedan förra tisdagen, så möts vi av vår son som skrattar, snurrar runt och klappar i händerna när han ser oss. Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka. Dom här dagarna vi har varit ifrån varandra, har jag stängt av. Jag har knappt kunnat tänka på honom, för då skulle det kännas olidligt jobbigt att vara ifrån honom. Jag har varit rädd för mötet. Att han skulle reagera negativt. Åsså möts vi av en sådan otrolig glädje och han kommer emot oss med öppna armar. Älskade lille Aron. Jag är omtumlad och trött, men fantastiskt lycklig. Bilden säger väl allt?