Rörande hörrni!

Ryckte upp mig idag. Såg inte klart Supernanny, utan när SuperAron somnat samlade jag kraft och målade elementrören. Eller som vän av ordning uttrycker sig, radiatorrören. Eller heter det något annat tro? Inte det största projektet kanske, men väldans pilligt. Ett varv till och sen kan vi nog stryka det från att-göra-listan. En liten insats. En stor känsla av välbehag.

Kolla in den här tjejen!

Du kan läsa mer här: http://vk.se/familje/
Jag är så stolt så jag får en tår i ögat!

Mikael

Vi brukar väl inte riktigt fira namnsdagar, men det struntade vi i igår. Två i familjen hade dessutom namnsdag. Svärföräldrarna kom förbi med glasstårta (en gåva från en matbutik men ändå). Till middagen kom pappa och hade med sig cookies. För om man har något att fira, varför inte göra det?

Barnarbete?

Är hos mina föräldrar i helgen. Helpension. För vissa då. En del sätts i arbete direkt.

Pedagogiskt fynd

Vilken glädje för en lärarinna att hitta denna leksak att pryda en av väggarna i hennes sons rum med. Framtiden är säkrad! Var på Puls återvinningsmarknad i fredags med min vän Jenny och njöt. Ibland är det dumt att umgås med personer med liknande smak. Hade tänkt köpa två sängbord om dom fanns kvar. På väg till Puls meddelar Jenny att hon reserverat två sängbord som hon ska köpa. Lite komiskt dock, eftersom vi inte pratat om det innan, men fallit för samma grejer. På förmiddagen kom grannen och hennes dotter på besök och hade med sig gotårta. Väldigt trevligt. Var vårt första möte, men troligen blir det många fler. Så härligt att vara omringad av fina människor!

Skitsnack

"Så nu ska du skita och skrapa lotter." Så sa han i kassan till mannen ikväll när han köpte en bal med toapapper och trisslotter. "Ibland kan man skämta för mycket" sa mannen när han satte sig i bilen sen. För visst är det lite jobbigt det där när den som tar betalt kommenterar vad man har köpt? Typ "ni verkar ju få en järnrik vecka" eller "ja, här äter vi varierat" när man köper 14 förpackningar blodpudding. Nu har vi rejält med toapapper. Kan vara bra om vi får oväntat, men efterlängtat, besök. Exempelvis från Stockholm. Det är så mycket allvarligheter hela tiden, så det är skönt att få sjunka till skitnivån ibland. Vanlighetens lov.

"...ryska gummor dom är inte dumma..."

Dom ryska gummorna är överallt. Man hittar dom på olika ställen varje dag. Anledningen är sonens förkärlek till dom. Och anledningen till den kärleken beror på hans mormor. Hon som fått oss alla att nynna på den vemodiga melodin till texten "Jag vill sjunga om min ryska gumma...". Helt klart fascinerar sången min son. Vid ledsna stunder kan vi nynna den melodin och då börjar han direkt leta efter gummorna. Igår var vi på Öppna förskolan. Där var det sångstund. Sonen ville hela tiden till gitarren, så jag fick hålla fast honom. Det är inte bara jag som håller fast honom. Musiken har honom i sitt grepp. Värre saker kan man ju fastna i. Tycker mamman. Och säkert mormor.

Framsteg i hemmet

Kökstaket målat. Taklister målade. Vår egenkonstruerade balk är färdig och målad. Och en fönsterlampa har vi lyxat till det med. I köket återstår för närvarande att måla de nya elementrören, tapetsera, sätta dörrfoder på skafferidörren och några stackars golvlister. När det är åtgärdat förflyttar vi oss till hallen och gör klart där.

Smitning vid bilolycka

PS. Som bilden avslöjar kom ingen till skada, utan allt skedde med ett leende på läpparna.

Till Aron

Du som föddes
för en tid som denna
solsken mitt i höstmörket
när för många böner lämnades med varför
Du som kom
som en glad hälsning
från den evige Guden
att vi inte är lämnade

Önskar att du
under resten av dina levnadsdagar
ska få uppleva glädje
och solsken
som ett tack
för det här första året
Det är en förmån
att ha en sådan som du

i sin närhet

Dagen efter

Det här med valet känns bara knas just nu. Varför blev det så här? Syftar då på SD:s intåg i riksdagen. Och att Alliansen inte fick majoritet. Den lilla optimisten inom mig tror ändå att det blir bra på något vis. Dessa fyra år. Men vad händer sen? För mig är SD ett orosmoln. Ett ledsamhets moln. Sätter mitt hopp till de gamla stabila partierna, att dom ska kunna samarbeta på ett gott sätt. Hela Sverige ska leva och alla ska med i ett mänskligare Sverige!

Jag lyfter ögat

Jag tycker att det är mannen och jag som ska bestämma hur vi ska göra med våra föräldradagar. För mig innebär inte jämställdhet att någon beslutat att vi ska ta ut lika många dagar. Så det så. Vi är olika. Det måste få vara olika. Därför röstar jag som himlen.

En helg i festlighetens tecken

Helgen har börjat! Med bussen kom idag syster yster, sötis dottern och lilla G. Och imorgon kommer herr W. Så mysigt, roligt, fnittrigt, fantastiskt att ha dom här över helgen. På söndag ansluter ännu fler. Huset fullt blir det. Klockan 11 är det barnvälsignelse för Aron i Pingstkyrkan och sedan födelsedagsfika hemma hos oss. Aron blir ju 1 år på måndag! Hipp hurra! Min pappa blir ett år äldre han med på måndag. Så vi har mycket att fira på söndag. Åsså valvaka på det. Du råkar inte ha vägarna förbi?

Rotfruktsrea

I vår stad på ICA är det billigt med rotfrukter i veckan. Kanske är det så hos dig med. Köpte bland annat rödbetor idag och har bakat det här.

Hur viktigt är jobbet?

Jag ser på ett av alla dessa valprogram. Tycker det är väldigt intressant och uppskattar att det så här i valtider alltid finns något att titta på. Pratas mycket om jobb. Jag har alltid framhållit ledigheten. Jag är en människa som älskar att vara hemma. Att ha tid att göra vad jag vill. Eller tid till att göra ingenting. Att engagera mig i olika saker. Efter bara några få år i min yrkeskarriär gick jag ner i tid för att ha tid. Till allt det andra i livet. Jag vill fortfarande inte jobba bort mitt liv. Men det här året som jag varit hemma med vår son har jag börjat förstå vilken funktion jobbet ändå har. Vilken stimulans det ger och känsla av sammanhang och tillhörighet. Jag kan faktiskt sakna jobbet lite eftersom jag känner att det utmanar mig. Så att politikerna säger ordet "jobb" i var och varannan mening är fullt förståeligt. Jobbet är förknippat med så mycket. Men låt det aldrig bli hela mitt liv!

Nittiofem ljus på tårtan

Som representant för församlingen jag tillhör var jag, och sonen, igår och uppvaktade en dam som fyllde 95 år. 95 år! Fatta alltså! Imponerande. Hon bor bara några hus från oss. Visade sig vara gammal polare med mina morföräldrar. Skivspelaren gick på högvarv och när hon och hennes döttrar kom på vem jag var, visade dom vilken skiva dom just lyssnat på. En skiva där min pappa är trummisen. Fanns alltså många gemensamma nämnare runt detta fikabord. Det jag hade med mig från kalaset, förutom välfylld mage, var den positiva inställning denna 95-åriga dam hade. När hon pratade om sitt liv så var det med stolthet och glädje i rösten. Hon har säkert inte haft solsken och roligheter alla dagar, men livstonen var ljuset. Och i hennes hem flödade musiken på en härligt högljudd nivå.

Jag har hört om en stad ovan molnen

Idag är det begravning för svärmormor. Igår tog jag fram mannens kostym. Såg då min brudklänning. Tänkte på vad svärmormor sa till mig på bröllopet. Hon gillade inte riktigt konceptet med utomhusvigsel eftersom hon var en frusen människa. Men, när vi satt inne i värmen och åt och umgicks, böjde hon sig fram och sa: "Din frisyr klär dig". I fem år har jag fått lära känna denna människa. Hon som från första mötet klev in i mitt hjärta. Kanske hjälpte det till att hon var lik min farmor. Kort, vithårig och sprallig. Idag är alla hennes barn, barnbarn och barnbarnsbarn samlade. Det skulle hon ha gillat. Hon skulle ha gjort minst 10 olika maträtter för att vara säker på att alla fick mat. När hon sedan serverade påtår och jag tackade nej, skulle hon säkert ha sagt: "Har du slutat dricka kaffe?" Nu är hon i himlen och är en ängel tror jag. Istället för att vara det på jorden.

Söte killen och hans muskelmamma

Galet vad varmt det varit idag! Jag och sonen utforskade en närliggande lekpark. Han glädjeskrek ikapp med elever som plockade bär i skogen intill. Bekanta elever upptäckte jag senare. Har även erfarit idag att det är tungt att vara plattläggare. Eller säger man stenläggare? Håller på att få till en provisorisk lösning här utanför dörren. Förra ägarna började anlägga en rabatt, men kom på att det inte är så smart med rabatter nära husväggen. Rabatter ska ju helst vara i butikerna. Kvar blev en stor sandlåda. Det är det jag försöker åtgärda. Tur jag har muskler som få.

Ordning inom räckhåll

Inom kort kan vi flytta in i skafferiet. Eller vi ska ju inte flytta dit, men massa saker som nu står och dräller här och där. Tapetserade det igår. Jag och mannens första gemensamma tapetserarprojekt. Vi klarade det! Skafferiet blir så fint. Nästan så att jag vill flytta in där. Skulle nog funka. Jag är ju så liten.

Tiden...

Står på tröskeln till en ny vecka. I Bibeln finns en bok som heter Predikaren. Där står det om att allt har sin tid. Födsel, död. Skratt, gråt. Riva ned, bygga upp. Den kommande veckan kan verkligen ha den rubriken. Allt har sin tid. Begravning och barndop för att nämna två av de stora grejerna. Känslor åt alla håll alltså.

Var är du vardag?

Jag tänker på det då och då. Säger det till mannen ibland. Den här tiden är unik. När kommer vi att ha så här mycket tid tillsammans igen? Okej, hösten har inte riktigt dragit igång än och man vet aldrig vad den bjuder på för överraskningar. Men ändå. Vi jobbar båda hemifrån. Han som student och jag som föräldraledig (alltså föräldraledig, vilket ord egentligen). Mannen kom med förslaget att införa någon slags rutin. Så att vi ska känna att det är speciellt med helgen sa han. Det tycker jag med. I två dagar har vi kört vår nya rutin. Nu ringer väckarklockan på morgonen. Inte så jättedrastiskt för oss som inte är några direkta sovmorgonpersoner. (Jag är mer en slömorgonperson.) Men det blir ändå ett vardagstecken. Efter frukost har vi gått en promenad. Vilka vackra höstdagar det har varit! Blir kämpigare att ta sig ut när regnet attackerar. Sedan har vi återvänt hem och tagit tag i våra sysslor. Mannen har studerat, sonen har somnat och jag har surfat. Min utveckling till imorgon är att flytta morgonkaffet från frukosten till surftiden. Det känns så rätt att sitta med en kopp svart härligt kaffe och läsa bloggar. Ni verklighetsförankrade läsare fattar att alla dagar inte är solsken. Inte ens i det här hemmet. Vi är sura, trötta, hungriga. Hittar inget att ha på oss i en överfull garderob. Suckar högljutt över dammråttor och disk. Barnet skriker när det ska äta. Barnet skriker när det ska få en ny blöja. Vi blir ledsna. Vi förlorar. Vi saknar. Vi längtar. Vi är inte perfekta. Men när jag dansar loss framför min son och jag får ett skratt tillbaka som får hjärtat att göra glädjehopp, då önskar jag inget annat av livet. Kan det bli mer perfekt?