Vad blir det till middag?

Vi har sjösatt projektet matschema. Jag, organisatörernas okrönta drottning, har gjort matlistor för 6 veckor. Tanken är sen att detta ska vara ett rullande schema, alltså när 6 veckor har gått börjar man om på vecka 1. Antalet veckor går ju också att utöka. En del middagar är rena klassiker som typ ugnspannkaka och Carbonara, medan andra är nya recept. Dom där nya recepten är kanske blivande klassiker eller så blir det sopkorgen för dem. Än så länge sitter inga recept i pärmen, just nu ligger allt i en hög, men planen är att ha vecka 1:s mat under en flik, vecka 2:s mat under en annan flik och så vidare. När man närmar sig veckan, tar man fram pärmen och kollar vilka recept som gäller för veckan. Jag har gjort 6 recept för varje vecka, eftersom vi ofta äter borta någon gång per vecka eller råkar beställa hem hämtpizza. Eller så kan det ju rent vara så att vi är supersugna på något speciellt eller att matbutiken har kanonpris på något gott. Ni förstår konceptet? Vi har kört det några veckor nu och trivs med det. Variation i vardagen. Ett försök i att inte missbruka falukorven. En möjlighet att få upptäcka något nytt. Utmaningen blir i höst när vi båda jobbar och ska få till det här med matlagning. Vi kör utvärdering om ett halvår eller?

Min familj

Fyra dagar hemma

Fyra lediga dagar tillsammans. Ute en del regn. Inne hos oss mest sol. Mina föräldrar har varit och hjälpt oss med källargolv och fönsterputsning. Vi har fått besök av vänner och besökt vänner. Gått på stan. Fikat på kafé. Planterat om blommor och målat sockeln på huset. Byggt lego och sett film. Bakat kaka och ätit kakor. Tränat på att gå och slagit huvudet i golvet. Fantiserat och levt i verkligheten. Lunchat hos svärisarna och som middagsgäster ikväll väntas syster yster och hennes Ellen. Fyra lediga dagar tillsammans. För bra för att vara sant. Men det är inte sant. För ikväll ska mannen jobba extra. Jag visste det! Det händer alltid. Tur är väl det. För smakar det så kostar det. Hej!

Det magiska med skogen

Gångstigen som förbinder de två stadsdelarna. I den ena stadsdelen skolan jag jobbar i. Samma skola jag själv gick i som barn. I den andra stadsdelen växte jag upp. Knapp 1,5 m. Gångstigen bär ett skimmer över sig. Stigarna. Höjderna. Ljuset. Mörkret. Cyklade där igår. Spelar ingen roll att jag är över 30 nu. För mig är det där sträckan som tog mig från hemmet till skolan. Från skolan till hemmet. Min barndomsväg. Lite lustigt att nu vara gift med en man som också sprungit på dom där stigarna. Som också får något fånigt nostalgiskt över sig när vi promenerar där och pratar historia. Åter till barndomen. Mamma bestämde till slut en tid när jag skulle vara hemma. Jag förlorade tiden längs gångvägen. Det är något sagolikt med skogen. Det tänkte jag på idag när jag var ute med barnen på fritids. Några barn var och lekte för sig själva i en skogsdunge. "Det är så lugnt och tyst här". Jag förstod dom. Några stackars träd kan tyckas. Dock en hel kuliss för fantasin.

Vad hände sen?

Jag gick upp med tidningarna under armen. I samma veva panikgråt från Aron som aldrig slutade, så Elia vaknade. Efter lite turbulens somnade dock båda om och valde att ta sovmorgon. Tack o lov! Vilken gåva! Elia sov till kl 8 och Aron hämtade jag ner strax före 9. Min svägerska tror att dom läste gårdagens inlägg och ville hjälpa sin lilla mor. Hur som haver så gav detta mig energi. Tre arbetsdagar nu och sen långhelg på det! Det här blir bra!

Sovit gott?

Ska ta mina inredningstidningar och lägga mig under täcket. Njuter av att barnen somnade i sina sängar ikväll. Hur sedan natten fortlöper är en annan historia. Vi skulle behöva var sitt ljudisolerat bås till barnen. Då kanske dom tidiga morgnarna skulle försvinna. Det blir kanske bättre med tiden. Man säger ju ofta det. Jag läser gamla inlägg i bloggen och ser att jag brukade sova gott, så det låter ju bra. Sover inte som en kratta nu, nej då. Har förmågan att ha lätt för att sova, men även lätt för att vakna när barnen ger sig tillkänna. Och dom ger sig tillkänna rätt mycket. Känner mig som en småbarnsförälder nu. Efter cirka 3 år som mamma. Kanske är dags. Barnen har dock ganska bra snooze-funktion båda två, problemet sitter i, tror jag, att dom "stör" varandra och inte alltid somnar om innan tuppen gal. Lösning på det? Som ni vet så tycker jag om att bli störd av dom här barnen. Det finns alltid en kram till att ge. En till puss på kinden. Ett till gulligt ord. Fast, i ärlighetens namn känns vissa timmar ensam med barnen som en evighetssträcka. Samtidigt som jag ofta vill stanna upp tiden en stund för att bara få vara kvar i det som är nu. En fin lördag börjar ta slut. Många vänner har passerat idag. Mellan besöken passade Aron på att gå över till grannen. Dom har en lekstuga helt i Arons smak. Slut i skallen och full av liv. Så känner jag när jag tar tidningarna under armen och går en trappa upp. Sov gott!

Snälla sol vill du lysa

Det räcker med att solen visar sig någon timme så tinar alla människor upp. Helt plötsligt är det liv på gatorna och inte bara gammvolvos som drar raggen. Ligger med sovrumsfönstret öppet och tar in känslan. Snälla vår visst är du här nu?